Ignorans och intolerans!

Sitter och funderar över samtiden, dvs den tidsanda vi lever i.

Vi befinner oss sannolikt i slutet av en av de största och mest omfattande finanskriser som västvärlden upplevt. I USA fick många låntagare lämna sina hem, situationen blev hopplös. Likt en gigantiskt bubbla, uppblåst vida över sitt värde, sprack finansvärlden. The party was over, champagnefesterna på Stureplan efter en dag på banken sinade ut. Skattebetalarna blev dom som med sina pengar fick gå in och rädda bankerna. Vi har knappt andats ut förrän uppgifter om att bankerna och bolagsstyrelser återigen börjar anamma den gamla kulturen som ledde till krisen. Det verkar som om ingen i finansvärlden lärde sig något. Som bankkund och skattebetalare blir jag förbannad! Tycker till och med att bankerna borde betala tillbaka till oss skattebetalare som hjälpte dem bort ur ruinens brant.

I går morse på tunnelbanan satt en parant, tjusigt välklädd engelsktalande mörkhyad dam.
När hon reste sig och skulle gå av så skakade tunnelbanevagnen till och för att inte ramla tog hon tag i min axel. Hon bad mig om ursäkt, var väldigt angelägen om att göra det, och jag svarade no problem! Då berättade hon att andra hade kunnat bli kränkta, förnärmade för att hon tagit dem på axeln, jag svarade att jag tyckte att det var "to bad". Så här efteråt tänker jag, vad har hänt med oss, har vi, dvs samhället, blivit så intoleranta mot varandra att vi inte kan vara varandra behjälpliga ens om en tunnelbanevagn skakar till och någon riskerar ramla. Att vara vänlig, är en så liten insats, men betyder så mycket. För mig var detta självklart, och det borde det vara för alla! För när allt kommer omkring vad är lite hudfärg - bara olika ytor på samma skinn. Det är insidan som räknas, det vill säga vilken individ du väljer att vara!