Ankis blogg: Tänker ta täten i tåget för en förändring 2014!

I går var ingen rolig dag. Jag var chockad. Har varit ute tillsammans med ett järngäng och knackat dörr och fört tusentals samtal sedan i början av året. Vi har nästan pratat med lika många som röstat på oss, närmare 5 800 personer. Under samtalen uttrycktes ett sådant missnöje med moderaterna, och så många pekade på problemen med de stor barngrupperna i förskolan och kvaliteten i skolan med stora klasser.

Vi har mött oro inför framtiden och människor som önskade sig en förändring. Många sa " det måste ske en förändring här i Österåker, det måste bli slut med moderatstyret!! " Så kändes det, fram till sista dagen, då hände något har jag så här i efterhand förstått, och vad exakt det var får vi ta tid på oss att analysera. Vi hade folket med oss, och så ............ . ??

I går släppte chocken över att också vi tappat mandat i paritet med rikstrenden. Visst det känns orättvist, det tillstår jag, är både ledsen och bedrövad och arg om vartannat för det - MEN - det är bara att bita i det sura äpplet, eller som en kompis till mig sa, "det är bara att bryta ihop och komma igen".Och med den insikten stiger nu en mycket stark kamplust. Från och med nu, har vi 1460 dagar kvar till valdagen 2014, och jag tänker gå i täten för en rörelse som skall skapa en förändring 2014. Alla kreativa krafter skall från och med nu samlas för att göra jobbet! Det finns ingen väg tillbaka, bara en väg och den leder framåt!

Har fått många dunkar i ryggen, en del har sagt " du lägger väl inte av för du behövs i politiken i Österåker".Idag har jag ett klart besked - Nej, jag tänker inte lägga av ! Det är precis tvärtom och det finns några saker som sporrar mig särskilt. Ett av dessa är den kvinnan som kom fram till mig där jag stod utanför vallokalen i Hacksta, hon ställde sig nära mig. Då såg jag att under charlett fanns inget hår och hon berättade att att hon var cancersjuk, om sina behandlingar och om hur livet nu blivit. När jag tänker på henne, så inser jag vad jag har att vara tacksam för - nämligen - hennes röst.Varje gång jag känner att det är jobbigt, då kommer jag att ta fram minnet av just denna kvinna.

Ytterligare ett minne som sporrar är den småbarns mamman som kom fram till mig på torget i Åkersberga, som var på väg att förtidsrösta, hon sa: " jag har hört att du är en politiker som engagerar dig och brinner för hur barnen har det i förskolan och skolan" hon tittade mig i ögonen och sa " är det så?

Ja det är så, och det har jag gjort ända sedan den dag jag kom in i kommunfullmäktige 1991, och innan dess även jag som arg småbarnförälder, så jag känner så väl igen mig. Hon kommer också vara min sporre under de kommande fyra åren - för jag fick hennes röst - det är en gåva som jag kommer att förvalta så gott jag kan !

Jag tänker inte svika dem som röstade på oss socialdemokrater i  Österåker - de jag har träffat har varit så tydliga med vad de vill - att vi skall driva en mycket tydlig och aktiv socialdemokratisk politik som hörs och som syns!Nu skall vi rigga organisationen, tillsammans med alla vår nya medlemmar vi fick under valrörelsen och de som redan är medlemmar ska vi rusta oss och börja jobbet.

Det sista minnet som jag vill lyfta fram från valrörelsen är den mörkklädda kille som sannolikt la sin röst på sverigedemokraterna som mötte mig på torget när jag delade ut valinformation med att vilja ge mig stryk.
Det ger mig en insikt om, vilket kallt samhällsklimat vi nu kommer att möta med sverigedemorkaterna i Sveriges riksdag. Jag skämms över det faktum att dessa rasister nu får ta plats i demokratins högborg. Det är skamligt för Sverige att så nu sker. 

Låt mig bara få snyta mig, torka tåren, få slå näven i bordet, så är jag på banan igen! Känner hur kamplusten stiger timme för timme!

Nu jvl!!!