Föreningen folkbildning för frihet – Eduardo Madariaga stod som inbjudare till gårkvällens möte om både hempråksundervisning och stöd till barn med särskilda behov i förskola och skola. Kultur - och utbildningsnämndens ordförande Elisabeth Gunanrs Fp fick försvara alliansens politik, och det var nog stundtals int så enkelt. Själv måste jag säga blev insikten brutal om att det förslag om förändringar vad gäller hemspråksundervining som antogs i kommunfullmäktige att det inte på något sätt var kommunicerat med hemspråkslärarna och den persional som arbetar med detta vardagligdags. Det gör mig fundersam över hur vi i framtiden skall se på de beslutsunderlag vi som förtroendevalda får. Jag är sannolikt inte ensam om att ha utgått ifrån att personalen varit involverad. Nu utgår jag ifrån att frågan utväreras och där det gått fel, vilket det uppenbarligen gjort att det rättas till. När det gäller alliansens val att alla barn med diagnoser och behov av särskillt stöd skall ut i varje klass, som en slags tro på att barn på detta sätt skall inkluderas. Problemet som jag ser det med en sådan syn är att den är mer mekniskt rationell, snarare än särskillt funktionell, och den tar definitivt inte hänsyn till varje barns egna behov. När jag ställt frågor till personal som arbetar med barnen i skolan så understryker de att alla barn kommer inte att klara denna inkludering utan en del barn kommer snarare att exkluderas, just för att de inte klarar av att befinna sig i ett klassrum, i en grupp. Att tillräckligt med pengr förljt med för att kunna genomföra en sådan här förändring - ja det är nog Elisabeth Gunnars Fp och alliansen ensamma om att tycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar