tisdag 5 februari 2008

En känsla av förtvivlan

Läser om den unga flickan som föll, kastades ut? från en balkong i Malmö. Polisen misstänker brott och anhöriga finns bland de misstänkta. Det är med stor känsla av förtvivlan man läser om denna händelse. Hur kan man döda sitt barn ? Det är obegripligt att förstå. Finns det något värre brott ? Ingen lägre handling ? Än att ta livet av sitt barn. Något så oerhört obegripligt och fullständigt onödig ( liksom alla mord är det) .Hur kan någon förälder, släkting leva med att ha gjort något sådant? En oåterkallelig handling som resulterar i någons död - ett val som kunde ha varit ett annat val, dvs det går att välja att inte döda. Vi, samhället måste på olika sätt visa på alternativ, dvs lösningar av problem som uppstår, att det finns en livets väg ut, inte bara en dödens väg.

Så på morgon-Tv och där diskuterades s k hedersmod( galet begrepp, finns väl ingen heder i att döda någon) och där talades det om att lagen bör stärkas. Om det är så att lagen inte fungerar måste det åtgärdas. Samhället måste med största tydlighet visa att det är förbjudet, att det är kriminellt, att det betraktas som ett vidrigt brott att döda sitt barn ( alla mord är vidriga, men hur i hela världen kan man döda sitt eget barn)

Det får inte råda några tvivel om det. Varje gång man läser om dessa vansinnesdåd blir man förtvivlad, och varje gång hoppas man att det är den sista, det hoppas jag även denna gång.

Inga kommentarer: