måndag 28 februari 2011

OLof Palme väckte mitt politiska intresse

Sverige blev kallare med mordet på Sveriges statsminister Olof Palme
Jag minns de svartvita tv-sändningarna jag tittade på som barn och redan då fastnade jag för Olof Palmes sätt att debattera, och argumentera. Det var oslagbart. Jag tycker om politiker som har kurage att vara tydliga, och Olof Palme var ett lysande exempel på en tydlig politiker. Att jag skulle bli politiskt aktiv föresvävade mig aldrig då, inte ens när jag som tonåring deltog i demonstrationen här i Åkersberga mot vietnamnkriget. Vid den tiden hette oppositionsledaren Gösta Wiberg (s), han höll ett brinnande tal på torget liksom dåvarande prästen för Österåkers kyrka. Jag fanns med i den bistra kvällen med fackla i handen bland demonstranterna. Det kändes som en viktig sak att markera sin ståndpunkt genom att vara där.

Så gick åren och så tidigt en morgon för exakt 25 år sedan låg jag i sängen och försökte sova med två små barn som kommit traskande under natten och krupit ned intill mig i sängen. Mysigt men trångt. Väcks av att radion går igång, blir irriterad över att jag inte stängt av väckningen. Får för mig att det handlar om att radiosändningen är radioteater, blir förbaskad över ett så olämpligt innehåll som att statsminister Olof Palme är död. Känner att nu har hatet mot palme gått förlångt, är beredd att ringa klagomuren på Sveriges radio. Sedan när jag hör att det skall vara extra nyhetssänding börjar jag ana att något trots allt kan ha hänt. Blir med ens klarvaken. Går upp sätter på mig morgonrocken och sätter på tv-apparaten. Ringer trots den tidiga timmen till min granne som jag vet är socialdemokrater och ber om urtsäkt för att jag väcker dom och uppmanar dom att sätta på tvapparaten.

Så kommer de extra nyheterna. Olof Palme är skjuten på öppen gata. Olof Palme har avlidit, han har mördats. Det var extremt svårt att ta in. Sånt här ska bara inte hända, inte i Sverige, inte i vårt fredliga land.
Och vad betyder det, hur kommer samhället nu att blir ? Och sedan kom naturligtvis frågan om vem som kunde ha gjort detta.

Så här 25 år efteråt känns det tungt att mordet på landets dåvarande statsminister inte är löst. Det är enligt min uppfattning ett samhälleligt trauma att så inte skett. Hoppas verkligen att det någon gång, även om jag tvivlar på det, kommer fram vem/vilka som utförde dådet, och varför.

Jag minns att jag många gånger när jag var ung tänkte vilket fantastikt land vi bor i där man kan få se kämnda politiker gå mitt ibland oss alla som helt vanliga människor. Det hände ibland när jag var inne i stan att man kunde få se det något som gav i qalla fall mig en härlig känsla av ett öppet land. Kontrasten mot andra politiker i andra länder som man såg på tv susa förbi i mörka bilar med masasor av säkerhetsvakter omkring sig var oändligt stor.

En konsekvens av mordet på Olof Palme var en inskränkning i den öppenheten. Den slöt sig än mer efter mordet på Anna Lindh.

En personlig konsekvens för 25 år sedan var att jag skrev inte bara i kondoleansboken i Åkersberga centrum, jag gick med i Olof Palmes parti - socialdemokraterna.

Inga kommentarer: