Fortsätt till huvudinnehåll

En spännande och omtumlande första tid i rollen som oppositionsledare

Nu sitter jag vid mitt skrivbord på plan 3 i Alceahuset, plockar ihop lite papper och gör listor för vad som skall kommas ihåg efter några veckors stundande ledighet. Tänk vad tiden gått fort. Det känns nästan som igår när jag i januari steg in i kommunalhuset, Alcea,  för att börja med att ta itu med uppgiften att vara kommunalråd i opposition, att vara oppositionsledare.

Det kändes stort, och hedrande, men också uppfodrande, fast på ett bra sätt. Mina egna förväntningar på mig blandades med alla andras. Fast besluten om att åstadkomma skillnad. Det kändes tryggt i det läget att ha mina tjugo års erfarenhet av kommunalpolitiken på fritidsnivå med mig, så någon duvunge är jag knappas, även om en och annan försökt påskina detta, speciellt i avtackningstal, men det återkommer jag till.  Att nu för första gången vara engagerad politiker på heltid (nåja formellt är min tjänst enbart 75 procent,) det har jag aldrig tidigare varit, den rollen är ny för mig.

Var skulle jag nu sitta i kommunhuset ? Hade i tidigt skede bestämt mig att inte sitta som min företrädare omgiven på ömse sidor av den borgerliga alliansens kommunalråd. Tillhör man inte den majoritet som styr finns det ingen anledning som jag ser det att sitta i knät på varandra, det bidrar dessutom till att rollen blir otydlig. Efter en del om och men så blev det på plan 3 i en del av ett kontorslandskap. Var lite tveksam hur det skulle gå till en början, men det har fungerat utmärkt. Jag är dessutom van sedan tidigare arbetsplatser att ha mycket folk runtomkring mig så det är bara positivt. Människor går förbi och hejar och det tycker jag är mycket positivt.

Jag var med på presentationer i fullmäktigesalen i Alceahuset där jag tillsammans med Michaela F-S fick presentera mig för personalen. Det skedde i två omgångar. Jag valde att främst prata om demokratins grunder, om den viktiga dubbla rollen som oppositionen har, att både opponera och granska majoriteten men också att utgöra ett fullgott politiskt alternativ. Så som det ser ut i alla demokratier i hela världen, inte bara hos oss här i Österåker.

De politiskt brännbara frågorna lät inte vänta på sig. En arvodesgrupp hade tillsatts under ledning av Ingela Gardners Sundström (M),i den ingick också Bengt Svensson (Fp) och partivännen Rosita Olsson Palmberg (S). Av de rapporter jag fick av Rosita så var bilden klar. Det var Ingela Garder Sundström som bestämde , i något avseende lyssnade hon, men att arvoderna var på tok för höga, det lyssnade hon inte till. Arvodesgruppen lämnade aldrig ifrån sig något gemensamt förslag i skriftlig form. Även om det har gjorts försök att beskriva det som om det skulle ha varit så. Faktum är att det förslag som den 10 januari lades på bordet i kommunstyrelsen fick aldrig Rosita ta del av i sin helhet i förväg.

Innan dess, samma dag, stod en blomma på mitt bord när jag kom, den var från nya kommunstryrelsens ordförande Michaela Fletcher Sjöman (M). Villken fin gest tyckte jag och gick korridoren ut och knackade på dörren till "kommandobryggan" även i folks mun kallad "isoleringen". Jag tackade Michaela för blomman, och hon hade hört att vi kanske skulle komma att reagera i kommunstyrelsen på kvällen ifrågan om arvodena. Jag bekräftade det, och jag precis som Rosita underströk att nivåerna på arvodena var för höga. Sedan passade jag på att fråga henne om hon visste hur de räknat fram arvodet för oppositionsrådet, dvs det arvode som jag förväntades få. Anledning till frågan var att vi varit några stycken inom socialdemokraterna som suttit och räknat fram och tillbaka för att komma på hur alla arvoden räknats fram. Ofta sägs ju att arvodena är baserade på riksdagsmannaarvoden, men det är en sanning med modifikation. Det är en hel del hemsnickeri också. Hur uträkning, själva formeln för arvordet av oppositionsrådet det fick ingen av oss ihop. Vi såg ingen logik. Inte heller Michaela F-S hade något svar på hur detta räknats fram. Det har beskrivits, har jag förstått, i en annan blogg att jag gått till Michaela F-S och mer eller mindre gråtit över min egen arvodessituation. Det är en lika fantasifull som oriktig beskrivning av ett tämligen ordinärt samtal. Faktiskt riktigt barnsligt. Jag hoppas att nivån i politiken i Österåker höjs framöver. Är som många vet optimistiskt lagd och menar att det borde finns skäl att tro att det kan vara möjligt.

Kommunstyrelsen på kvällen, i korridoren innan kommer Ingela Gardner Sundström. Hon lämnar över förslaget till nya arvoden och säger att de räknat fel på arvodet för oppositionsrådet och att de nu rättat till det felet med en marginell höjning. Vi läser snabbt igenom förslaget. Det är sanslösa ökningar jämfört med tidigare, och i vissa fall har inte ens uppdragets arbetsinnehåll ändrats. Vi protesterar, och på några uppdrag lägger vi helt nya arvodesförslag. Jag går ut, lämnar lokalen när arvodet som berör mig diskuteras. Då gör även Michaela F-S (M) och Elisabeth Gunnars (FP) det. När frågan kommer upp i kommunfullmäktige har vi haft längre tid på oss att räkna fram nya och helt andra förslag på nästan alla punkter - förutom en - oppositionsrådets arvode - enligt eget önskemål. Även om arvodet till oppostionsrådet var det enda arvodet som sänktes, så ville jag inte att fokus skulle ligga där. Den här frågan handlar inte om mig som person, och det var viktigt för mig,  utan det handlade om hysteriskt höga ökade arvoden, som den borgerliga alliansen gav sig själv. Naturligtvis en härlig historia för media att bita i,  och bollen var satt i rullning. Härefter stod de s k affärerna som spön i backen. Så här i efterhand anser jag att de politiskt ansvariga i den borgerliga alliansen förtjänade denna uppmärksamhet. De har alldeles för länge fått härja fritt, och understundom på ett tvivelaktigt sätt. Fingertoppskänslan framstod som helt borttappad.Jag tror dock att den turbulens som varit, att det kommr något gott ut av allt detta, som ger hopp inför framtiden, men det återkommer jag till vid ett senare tillfälle.

Efter tre dagar i tjänst som oppositionsråd blev jag ombedd att infinna mig på kommunalrådet Michaela Fletchers Sjömans (M) rum. I den mån man kan kan kalla det för samtal så var det i alla fall intressant. Jag tänker inte återge det, i vart fall inte nu, kanske längre fram, och om jag någon gång skriver en egen bok, då skall jag ge berättelsen fullt utrymme. Men så mycket kan jag säga att det framgick tydligt att medborgarnas reaktion på den förda politiken nu nått fram till de politiskt ansvariga, även om de kanske inte såg det positiva i det.
Ingela Gardner Sundström (M) byter roll, lämnar rollen som kommunstyrelsens ordförande och inträder i rollen som ordförande i kommunfullmäktige. Att detta skulle rendera i en avtackningsfest, i kejserliga mått mätt anade nog få. Jag hade precis innan det stora festen blivit inbjuden på en stilla middag på restaurangen vid Österskärshavsbad, där kommunstyrelsen avtackade de som lämnade sina uppdrag. Det skedde på en lagom nivå och jag var en av dem som höll ett tal till Ingela Gardner Sundström.  Temat i talet var en jämförelse mellan henne och hennes politiska idol Margeret Thatcher. För visst är Ingela Gardner Sundström i mångt och mycket Österåkers egen ironlady, och liksom det sägs finnas en Thatcherism i England så finns det en Gardnerism i Österåker - en förkärlek till utförsäljningar och privatiseringar, att skapa nya marknader av offentlig sektor, ingen sektor fredad. Höll även ett tal till Tage Lundberg (M), en man som jag inte alltid tyckt vara så enkel att hålla med alla gånger.Särskillt inte den gången han föreslog att vi skulle exportera våra äldre som behövde omsorg till Baltikum, och börja med de som var ensamstående och utan familj så det inte blev en massa liv. Men ibland har det gått att hålla med Tage, han har verkligen emellanåt modigt protesterat mot sin eget parti när allt synes gå för långt. Tage Lundberg är en person som det är svårt att inte tycka om, och det sa jag till honom. Vi kunde alla ana en liten rörd tår som föll på Tages kind. Givetvis kramade jag om honom och överlämnade en stor röd ros också. Den stora avtackningsfesten, den som blev riksbekant, den avstår jag från att gå på. Tyckte att det blev för mycket.Det är ett ställningstagande som kändes helt rätt då och helt rätt även idag.

Så en dag står jag och håller en faktura i min hand. Vad är det här ? Fakturadatum är 2 september 2010.
Det handlar om ett porträtt i olja av Ingela Gardner Sundström, summan är på totalt 31.250 och fakturan är attesterad av henne själv och av Lars Österlind (Fp). Inga beslut är fattade, detta har gjorts på egen hand.
Var är tavlan ? Inte i fullmäktigesalen eller någon annan stans i kommunalhuset. Enligt uppgift lämnades tavlan till receptionen i kommunalhuset  på sensommaren 2010, alltså mitt under brinnande valrörelse. Tänk om medborgarna  i Österåker vetat om det då ? Har precis fått klart för mig att tavlan så sent som 15 juni i år lämnats in till Kultur- och utbildningsnämndens förvaltning för inregistrering och förvaring i kommunens konstarkiv. Bara det är uppseendeväckande. Hur i hela friden en så pass rutinerad politiker tänkte, när hon på eget bevåg beställde tavlan på sig själv och satt där framför konstnären,  är omöjligt att förstå. Än mindre att hon själv attesterade fakturan, visserligen i sällskap med Lars Österlind (Fp), men ändå. I Tidingen Skärgården, en bra tidning med alltför liten spridning, medgav Ingela Gardner själv att detta inte var det klokaste beslutet hon fattat. Själv skrev jag till kommunens revisorer och frågade om det här var handlagt på ett korrekt sätt.
Många boende i kommunen har reagerat över det här, och det är en sund reaktion. Själv tror jag att om man inte ser upp så är risken stor att fartblindhet råder när man suttit länge vid makten, och någon granskning av media har egentligen inte förekommit, fram tills nu då ABC -Nytt och TV4 kom hit. Därefter hängde lokala media på. Det har alltså varit tämligen riskfritt att bete sig lite som man vill. Byte av majoritet betydligt oftare än nästan aldrig som nu, tror jag skulle sätta en välbehövlig extra press på förtroendevalda. Historien om tavlan tror jag kommer att leva vidare även framöver.

Fakturorna för den stora festen var på icke helt oblyga belopp. 138, 616 kr för dekor enligt offert, 64,175 för mat, dryck enligt offert, 48,763 för bemanning enligt offert. Kan finnas fler fakturor, men de har jag sett och har kopior på , samtliga med referens Michalea Flertcher Sjöman. Vem som ansvarade för att festen blev som det blev, det är en fråga som levererats olika svar på, Michaela F-S har ömsom tagit på sig ansvaret och ömsomt försökt dela ansvararet med både Elisabeth Gunnars (Fp) och andra som förnekat detta. Festföremålet har hela tiden poängtera sin roll som just festföremål och inte festfixare. Skall bli spännande att se hur kommunen revisorer tänker hantera denna historia i bokslutet för 2011. Det blir spännande.

Köpet av konstsamlingen som skulle hänga på Ljusterö var också en ytterst speciell satsning i den borgerliga allianens budget. Efter ett antal turerer backade till slut allianasen och Michaela Fletcher Sjöman meddelande att konstköpet inte blir av. Enligt tidningen Skärgården som jag gärna läser mottogs beskedet från säljaren av konstsamlingen inte med så god min, och inte heller av ägaren av det galleri konsten skulle hänga (aktiv m-politiker). Beslutet att retirera var klokt, det har jag till fullo backat upp. Det är klokt att lyssna på folkets röst och på en aktiv opposition. Vi har ju faktiskt rätt ibland!

Kommunen har en egen informationstidning som går ut till alla hushåll i Österåker. Ansvrig utgivare har sedan flera år varit kommunens kommunikationchef. Nu var det dags för ännu en förändring, den borgerliga alliansen ville att nya kommunstryelsens ordförande, Michaela Fletcher Sjöman skulle inneha rollen. Elisabeth Gunnars (FP) satt ordförande vid besluttillfället i kommunstyrelsen och kunde inte ge några som helst svar på frågor om varför de ville byta en professionella ansvarig utgivare mot en politisk. Insikten om vad en ansvarig utgivare är var väl inte överdrivet omfattande i församlingen. Tragiskt och olyckligt beslut som innebär stora risker för att en fin kommuntidningen blir en propagandamaskin för borgerligheten. Istället för en kommuntidning som speglar hela kommunen, dvs alla 51 ledamöterna i kommunfullmäktige och vad de och deras partier gör i sina roller för att förbättra kommunen vi alla bor i. Man måste komma ihåg att kommunen är inte bara dess majoritet, utan det är både majoriteten och oppositionen. Här hoppas jag på att förändring skall kunna ske och att insikten så småningom skall infinna sig om att detta inte heller tillhör de kolokare besluten.

Alla partier har ställt sig bakom det stora målet om att Österåker inte enbart skall vara bästa skärgårdskommun utan också vara länets bästa skolkommun. I måndags lades budgetdirektiven och i dessa kan man ana en del politiska prioriteringar som den borgerliga alliansen vill göra. De är inte så många , men de finns. Vi socialdemokrater saknar en del i detta underlag. Bland annat saknas i dokumentet en analys/uppskattning av kostnader för att uppfylla de högt uppsatta målen, dvs. bästa skärgårdskommun, bästa skolkommun etc. De här målen måste, som jag ser det, kostnadsberäknas och resurser i tillräcklig omfattning avsättas för att ett genomförande av målen skall vara möjlig. Har svårt att tro att målen enbart skall kunna infrias genom omprioriteringar inom verksamheterna. Idag går ett pressmeddelnde ut om att
majoriteten satsar nära 912 miljoner på förskola, skola och kultur. Det låter ju som osedvanligt mycket, men föregående års budgetram för kultur- och utbildningsnämnden låg på ungefär samma nivå. Om jag räknar skillnaden mellan årets budgetram och den ram som finns föreslagen i budgetdirektivet så är det plus 27miljoner kronor. Det låter ju inte lika mycket som en stor satsning.

Nu när vi Socialdemokrater tagit emot ett preliminärt underlag utifrån den borgerliga majoritetens politiska prioriteringar innebär det att vi inleda vår egen process för att forma ett budgetförslag utifrån våra politiska prioriteringar. Den lägger vi i sedvanlig ordning i höst. Men innan dess, skall vi ladda batterierna och njuta av sommaren. Det har som sagt var varit en händelsrikt halvår. Vi socialdemokrater har lagt en hel del förslag till förbättringar i motioner under den här tiden. Vi har också ställt frågor, och interpellerat för att fu upp viktiga ämnen till offentlig debatt.

Det har var bara några nedslag över allt som hänt sedan januari, och personliga tankar från mig.
Jag vill passa på och önska alla som läser min blogg en härlig sommar med många latar dagar. Liksom alla de nya bekantskaper som jag haft förmånen att lära känna under de första sex månderna av den här mandatperioden.

Tack !
Trevlig sommar från Ann-Christine

Kommentarer

Kommunalråd i opposition till 100% är vi många som alltid har saknat i Österåkers kommun.
Men nu har vi det till åtminstone 75% och stora förväntningar, som med stor sannolikhet kommer att infria våra förhoppningar om opposition med socioekonomisk fördelningsrättvis demokrati.

Populära inlägg i den här bloggen

Snart presenteras Samverkansbudget , det bästa för
Österåker

Nu börjar jag blogga igen

Efter en tid uppehåll tänker jag börja blogga igen. Jag börjar med det fina 1;a maj firandet i Åkersberga i går. Solen sken, och det var tal och sång. Nyhet från i år var att vi hade inget demonstrationståg utan en hel timmes arrangemang istället, och det var mycket bättre, och programmet kommer vi fortsätta utveckla. 
Vi var flera talare, Lars Frid som facklig ledare, Michael Lundh, Jörgen Palmberg om årets kyrkoval.
Här kan du läsa mitt 1;a majtal 2017.


Mötesdeltagare - vänner!

Jag är stolt över att stå här framför er på arbetarrörelsens högtidsdag – 1 Maj 2017 i Åkersberga.

Svenska modellen ska utvecklas inte avvecklas är årets 1;a Maj paroll
Det handlar naturligtvis om striden för schysta villkor på arbetsmarknaden, en bra och generell välfärd och en bra ekonomisk politik.

Men det handlar lika mycket om det vi arbetar för i Österåker – att alla barn skall känna sig trygga och sedda. Därför kämpar vi för mindre barngrupper i förskolan.

Det handlar om att alla skolor i Österåker ska…

Varför sådan brådska med utbyggnad av Östanå?

I snabb följd har programförslag lagts fram för Östanå, Roslags-Kulla och Wira, och förslag detaljplan för ett reningsverk i Östanå. Båda dessa förslag har en del gemensamt, ett är att det skall gå snabbt. Väl snabbt anser vi socialdemokrater.

Programförslaget och detaljplan för reningsverket har vi i båda fallen föreslaget skall återremitteras för att kompletteras med mer fakta. Nedan kan du läsa hur vi resonerat:


Vi har i första hand begärt återremiss av följande skäl:

Programförslaget belyser alla de avvägningsfrågor som finns i området, tyvärr levereras inte lösningar på detsamma. Saknas gör uppgifter om konsekvenserna av ökad biltrafik och vad det ger för effekt på så väl väg 276, med köbildning, buller etc., som behov av infartsparkering, samt kollektiva färdmedel hur det kan tillgodoses i eller i anslutning till det nya området. Effekten av att föreslagen bebyggelse ligger inom skyddsområde för befintlig vattentäkt bör också utredas. Kultur- och naturvärdena måste bevaras. M…