Ankis blogg: Mindre klasser i skolan går före skattesänkningar!

Mindre klasser i skolan går före skattesänkningar! Det är en fråga som väljarna har att ta ställning till i Österåker. Vill man få samma politik som styrt kommunen senaste 12 år - eller är man beredd att satsa på något annat ? Jag hoppas att man lägga sin röst så att Österåker kan få en riktig skjuts i utvecklingen.

För så här tänker jag : För att alla ska nå kunskapsmålen behövs mindre klasser. Då hinner läraren ge både extra stöd och extra stimulans. För elever har olika behov. Alla ska mötas av höga förväntningar.Ingen ska hållas tillbaka. Den som riskerar IG ska få individuell lärarledd undervisning och läxläsning.

Regeringen har sänkt skatten med 100 miljarder. Moderaterna lovar mer av samma. Likadant har moderaterna agerat i Österåker där de sänkt skatten senaste fem åren med 65 öre, vilket motsvarar cirka 50 miljoner kronor. Vilka har fått betala dessa skattesänkningar ? Jo det har barnen i förskolan fått göra med stora barngrupper, det har eleverna i skolan gjort med stora klasser, det har personalen gjort då det blivit svårare att upprätthålla kvaliteten. Det har de äldre fått göra med sämre omvårdnad.

Vi socialdemokraterna kan inte vänta med att investera i ett bättre Österåker !

Den 19 september avgör du!

Ankis blogg: Österåker förlorar 26,4 miljoner om det blir fyra år till med Reinfeldt!

Regeringen Reinfeldts skattesänkningar hotar välfärden i Österåker.

I valmanifestet som de borgerliga partierna nu lagt fram föreslås ytterligare inkomstskattesänkningar som kostar statskassan 15 miljarder.

Dessa skattesänkningarna om väljarna nu skulle rösta fram alliansen på nytt det sker på bekostnad av förskolan, skolan och äldreomsorgen också i Österåker. Det är jag orolig för.

De rödgröna regeringsalternativet vill investera 12 miljarder mer än regeringen på kommuner och landsting under de kommande två åren. För exempelvis Österåker handlar det om 16,1 miljoner 2011 i ökade statsbidrag och närmare 10,3 miljoner 2012.

Jag tycker det är viktigare med fler lärare i skolan och mindre barngrupper i förskolan, och en värdig äldreomsorg än att fortsätta med stora skattesänkningar som mest gynnas grupper med stora inkomster.

Vi behöver en förändring i Österåker inte mera av samma skattesänkarpolitik som urholkat kvaliteten i Österåker länge nog. Österåker har helt enkelt inte råd med en moderatstyrd regering varesig nationellt eller i kommunen.

Det är dags för en förändring både i regeringen och här i kommunen !

Ankis blogg: Att vara valarbetare då gör man ALLT

Dagens valarbete har bestått av att sätta upp valaffischer, delvis i ösregn. Sedan har jag stått i en liten bod och klistrat nya affischer. Justerat webbsidan en aning. För två veckor sedan lämnade jag in en debattartikel till tidningen Kanalen och har inte fått något besked om den kan tänkas komma in, idag fick jag besked, att de inte kunde lova något, givetvis hoppas jag att den kommer in för jag tycker att den artikeln har något viktigt att förmedla.

I går kväll var vi tre styckens om knackade dörr, vi lyckades knacka 82 dörrar och förde massor med bra och intressanta samtal om samhället och om politik. En dam var vänlig nog att visa sin tomatodling och bjöd på härligt solmogna tomater, jättegott. I morgon blir det att gå upp med tuppen 08.00 frukostmöte.

Nog har valarbete sin alldeles egen charm.

( P.S bilden från lördagens torgmöte)

Ankis blogg. Ökad kvalitet i skolan

Österåker har varit en progressiv och stark skolkommun men har genom kontinuerliga och kraftiga nedskärningar successivt tappat den positionen. Vi tänker vända den trenden genom långsiktig planering och ekonomisk satsning. Det missnöje som finns skall vändas till att barn och föräldrar återigen känner förtroende för Österåkers alla skolor, oavsett om de drivs i kommunal regi, eller är friskolor. Elevens rätt till kunskap i en skola av hög kvalitet ska prioriteras. Granskning, insyn och kvalitetskrav måste gälla alla skolor lika. Vi vill investera i en skola som har resurser för att få ditt barn att känna sig välkommen till skolan och få den uppmärksamhet som barn har rätt till. I vår skola skall alla elver ha möjlighet att nå sin fulla potential
Därför behövs Ett nytt Österåker - ett möjligheternas Österåker

Ankis blogg: Mona du är toppen !

Vi var ett gäng som åkte in från Österåker till Tantolunden i söndags för att lyssna på Mona Sahlin. Hela programmet var bra, Thomas Bodström som han själv sa agerade "förband" och det gjorde han suveränt han peppade verkligen alla i publiken,hoppas verkligen att han har möjlighet att komma ut till oss i Österåker.
Sedan kom huvudnumret, Mona Sahlin. Media må skriva vad de vill man det går inte att ta miste på att Mona Sahlin är mer än en värdig statsminsterkandidat. Känslan speciellt den senaste veckan är att media bestämt sig för Reinfelt som statsminster, så därför är det ingen som synes våga sticka ut och säga något positivt om Mona Sahlin. Talet Mona Sahlin höll var mycket bra, det v ar tydligt, det var rakt och det höll av en erfaren politiker med statsministers pondus. Vi var många som var lyriska och kände att vi fått en stor dos ytterligare vitaminer för att kämpa i valrörelsen. Socialdemokraterna är som bäst när vi slår i underläget - och det kommer vi att göra, lita på det !

Ankis blogg: Lägg undan två paket ciggaretter och barnen får det bättre

Snart börjar skolan igen och många elever återvänder till en miljö med stora klasser och många gånger till en ensam lärare som gör sitt bästa för att se alla sina elever. Semestern är slut för många och de allra minsta barnen börjar nu återvända tills in förskola, en bra verksamhet men ofta i alldeles för stora barngrupper. Varför det är så, kanske vore bra att fundera över, för det har nämligen anknytning till valet 19 september.

I  Österåker har moderaterna och sina alliansbröder hållit sig kvar i maktposition genom ständiga löften om sänkt skatt, dett har de väljarna, de vuxna lockats av. Många har sannolikt inte tänkt på att också skattesänkningar kostar - dessa är inte gratis !

Men vad har skattesänkningarn kostat ? Jo, då var vi tillbaka igen där vi började, nämligen i skolan med stora klasser, och i förskolan med stora barngrupper.

Men vad skulle det kosta att ändra på detta ? Att öka antalet behöriga lärare, och att successivt börja minska barngrupperna i förskolan, med flera goda förbättringsförslag skulle kosta ungefär lika mycket som två paket cigaretter i månaden för en genomsnittlig lön i Österåker ( 24 997 kr/mån SCB 2008).
Och en röst på socialdemokraterna förståss !

Nya tuffa Sverige inget att vara stolt över!

Läser idag,återigen den artikel som publicerades i gårdagens Aftonblad om Ari som knäcktes av de nya sjukreglerna. Den artikeln, liksom ett antal andra artiklar som tidigare publicerats som beskrivit samma sak nämligen människor som drabbats av sjukdom och som sedan plågats ytterligare av de nya sjukreglerna, gör att det nya tuffa Sverige som växt fram under de senaste fyra åren är inget att vara stolt över. Min åsikt och slutsats är att nuvarande regering gått för alldeles för långt.

Moderaternas inställning när de var i opposition tog ofta sin utgångspunkt och syn på att människor i allmänhet fuskade.Visst förekom det att individer fuskade - men att ta för givet, och dra alla över en kam, som jag uppfattar att främst moderaterna gjorde då leder till när ett sådant parti ges möjlighet att påverka människors vardag och ges makt, just till förändrade regler som drabbar människor som faktiskt är sjuka på riktigt. Fokus sätts på att jaga eventuelle fuskare, än att skapa ett effektivt system som hjälper, ger stöd tillbaka till ett aktivt liv.

Det måste i ett humant samhälle finnas trygghetssystem som går att lita på, det vill säga när och om man drabbas av sjukdom och mister förmåga, delvis eller helt att arbeta, så måste det finnas ett stöd. Att vi alla är med och finansierar ett sådant stöd är en bra modell. Ett bekymmer som nu uppstått i och med de nya reglerna är att det inte går att lita på att stödet, hjälpen finns där om man blir allvarligt sjuk. Jag förstår mycket väl hur kränkande det måste vara att bli ifrågasatt om sin arbetsförmåga om man drabbats av en allvarlig sjukdom, och genomgår tuffa behandlingar och som kan intygas av medicinsk expertis.

Jag ställer mig frågan. Vad har vi som samhälle tjänat på att plåga dessa människor på det sättet ?
Är övertygad om att det går att hitta modeller för ett trygghetsystem som i verklig mening utgör ett stöd för människor som drabbats av sjukdom att kunna komma tillbaka i någon mening aktivt liv igen.

När det gäller fusk så kan det aldrig accepteras och system måste fånga upp, och täppa till ev sådana möjligheter till ett sådant beteende. Ytterst är det en moralisk fråga - och visst önskar man sig ibland att det skulle finnas mer av solidaritet mellan människor. Men vi kan inte låta hela trygghetssystem grunda sig på några i sammanhanget få fuskare - det borde bygga på att ge ett effektivt stöd tillbaka till egen försörjning.

Och sedan borde vi diskutera, vad gör vi med de människor som är så pass illa däran att de kanske aldrig kan återgå till yrkeslivet ? Ska vi ta ett gemensamt ansvar - det tycker jag - eller skall vi vända bort ansiktet och tycka att de får skylla sig själva ???

Nej, nya tuffa Sverige är inget att var stolt över!

Tillbaka från semestern till vardagen igen

Fyra semesterveckor går så fort. Det har varit fantastiska veckor, bara att få styra dagen, när man går upp och vad dagen skall innehålla. Och framförallt få vara med barn och bonusbarnbarn, och den allra käresta livskamraten , att vi får tid för oss själva - det är fint det.

Dessa fina veckor började med en del kulturupplevelser på hemmaplan. Musik i sommarnatten i Roslagskulla fina träkyrka med Anna-Lotta Larsson och Göran Fristorp.

En underbar sommarnatt med lika underbar musik. Har ni vägarna förbi Roslagskulla och Roslagskulla kyrka nästa sommar, så se till att få uppleva detta, rekommenderas varmt

Dagen därpå begav vi oss till Roslagskulla igen. denna gång för att vara med på genrepet till Wiraspelet. Det är ett friluftsspel som ger publiken möjlighet att fantisera sig till den tid i Wira som rådde på Gustav Vasas tid. Det finns mycket som är fint med Wiraspelen, men jag är barnsligt förtjust i scenerna där de bastanta nordsvenska hästarna dånar så marken skakar.

Dessa hästar är nästa som små tanks, fast mycket finare förstås Jag hoppas att Wiraspelen kan leva kvar och visst vore det spännande om det fanns någon ytterligare historia från den tiden som någon regissör kunde göra om till friluftsteater.

Sedan har jag hunnit med en träff med många av mina ungdomskompisar från tiden på Jollecenter. Vilka härliga människor som man har fått förmånen att växa upp med. Det var över trettio år sedan vi sågs, och det kändes helt plötsligt som vi var tillbaka
när vi sist sågs. Vi kommer att ses nu vartannat år, och jag ser redan fram emot nästa träff.

Därefter begav sig kära maken och jag till grekiska fastlandet och till dess nordvästra del, (Epires-regionen tror jag det heter). Staden Parga blev vår bas i två veckor i 40 graders värme medan vi åkte badbåtar till olika fina stränder.

Vi hyrde bil och for till Meteora, som finns uppsatt på världsarvs listan. Det är en märklig bergskedja, som inte liknar något annat, på håll tyckt jag bergskedjan såg ut som en "bombad elefant" om uttrycket tillåts.Det lär vara en geologisk gåta hur dessa berg kommit till, lika märkligt är de cirka 22 kloster som finns högst upp på en del av bergets högsta toppar. Dessa kloster liksom nästan svävar i luften högt däruppe. En fantastisk plats. Kan förstå att munkar och nunnor kan finna stillhet och ro i denna omgivning.

Det tog ett tag innan vi förstod att river Synx var lika med river Archenon på kartan och det var tur att vi upptäckte det och åkte dit.

Där gick vi i den djupa ravinen på botten av floden. Att flodvandra i iskallt källvatten är även det en upplevelse, jag lovar.

Åter hemma blev det besök med övernattning på kolmårdens djurpark och sedan bar det av till fjällen och till mitt och Reynolds mecka - Lofsdalen. 12 grader varm och duggregn.

Vi har promenerat, grillat , vilat, ja riktigt slappat. Sedan blev det ganska läskigt spännande när vi insåg att en livs levandes björn på 2-3 år och 60-70 kg stor höll på att etablera sitt revir mellan huset där vi bor. Grannarna såg den, och maken fick syn på björnen en eftermiddag när han skulle köra till byn och köpa tidning, den satt precis där vi själva promenerat tio minuter innan. Något fel i denna björns beteende var det som inte gick tillbaka till skogen utan istället valde att slå sig ner bland husen, nära människorna. Vi förstod ganska snart att skyddsjakt snabbt beviljats och det var nog den enda och rätta lösningen.

Många härliga minnen att ta med sig nu när vardagen åter inträder.