Röda laget vinner i längden!

Gårkvällen partiledardebatt i Agenda var intressant. På sätt ocks vis tror jag att den utgör en vändpunkt. Alliansregeringen och Fredrik Renfeldt får allt svårare att skylla på andra, på den tidigare socialdemokratiska regeringe och på ekonomsika utomstående faktorer. Nu måste Reinfelt och hans regeringen börja stå för den politik, de prioriteringar de själva gjort!

Alliansregeringen var påtagligt svag i att argumentera för sin egen politik och det kommer inte , enligt min uppfattning att hålla i längden. Ett tydligt exempel på det är när Maud Olofsson beskrev nivån på knappt fyra procents arbetslöshet under den socialdemokratiska regeringen som " massarbetslöshet". När hon påmindes om att arbetslösheten idag är tre gånger så hög, 12 procent och i stigande, så stod hon svarslös.

Samma sak när Fredrik Reinfelt å ena sida försökte göra gällande att det handlar om att hålla hårt i pengarna och inte pytsa iväg dem på en det ena än det andra som han anser opositionen gör. Så handlar det ju faktiskt om att han gjort andra prioriteringar, men lika fullt pytsat iväg pengar i form av skattesänkningar till de som redan tjänar mycket, och därtill gjort det i en sådan omfattning att det är gjort med lånade pengar. Även detta menar jag är ett exempel på brist från Renfeldt sida på argumentation för de egna prioriteringarna, den egna politiken.

Min slutsat är att det röda laget står sig allt starkare, och de blå laget allt svagare då deras brister på argument FÖR de egna gjorda prioriteringarna ter sig allt svagare.

Nej Maud och Nyamko vi vill inte vänta i femtio år till!

Intrycket efter att ha läst Maud Olofssons och Nyamko Sabunis artikel i dagens DN är att de verkar uppfatta frågan om kvinnors plats i bolagsstyrelser som en liten gullig lyxfråga. Så är inte fallet ! Om man anser att samhället skall ge sina flickor och pojkar, kvinnor män makt att forma samhället och sitt eget liv, vilket är jämställdhetspolitikens mål, då räcker det inte att skicka ett
försynt litet brev till börsbolagen.

Det är rimligt att jämställdheten genomsyra hela samhället, så även näringslivet. Näringslivet har i decennium visat att de föredrar att tillsätta sina styrelser genom tradition och manliga nätverk som effektivt hindrat kvinnor att komma ifråga.

Ska det hända något krävs handling. Regeringens politik är för blygsam och kraftlös och innebär att kvinnorna får vänta ytterligare femtio år till. De som tycker att det får vara nog och inte vill vänta bör organisera sig och ge stöd till socialdemokraterna, då först kan det hända något.

Centerns historiska omsvängning

Centern har inte gjort en pudel - de har snarare gjort en hel mammutt. Att vara ett parti där nej till kärnkraft utgjort för många huvudorsak för att ha gått med i partiet, till att nu totalt svängt om och bidrar nu till en ökning av antalet kärnkraftverk är något som ingen kunnat ens drömma om. Centern har varit ett parti där motståndet mot kärnkraft varit starkt och ultimativt för att ingå i borgerliga regeringar. Olof Johansson avgick till och med av detta skäl. Kärnkraftsmotståndet har varit starkt inom centern. Så är nu inte längre fallet kan vi alla konstatera!

Inget parti i svensk politisk historia har någonsin gjort ett sånt avsteg från sitt ursprung som centern nu gjort. Rimlig fråga i sammanhanget är vad återstår nu av centern efter detta ? Har centern idag någon legitimitet ? Nu har centern, kristdemokraterna och folkpartiet som bara hänger på vikt ned sig så pass mycket i ett antal frågor för moderaterna att det enda raka vore att lägga ihop dessa partier
till ett och samma ? Varför hymla med att man inom borgerligheten är olika när man inte längre är det ?

Reinfeldt likt jeppardy - ni svarar jag ställer frågorna!

Dagens debatt i riksdagen var intressant. Debatten blev stundtals hetsk. Och det finns några saker som jag noterat, det ena är Maud Olofsson som fortsätter säga sig veta att socialdemokraterna inte håller utgiftstaken. Centerledare verkar stundtals nästan mena att hon vet bättre än alla andra vad som ingår i oppositionens budget. Att Maud Olofssons uppgifter är felaktigt, har Mona Sahlin redan i tidigare debatter förklarat och det mycket tydligt!. Ändå fortsätter Maud Olofsson med sina felaktiga argument - det är klart att man frågar sig varför ? Att fortsätta ett sådan spår som centerledaren gör , trots att hon vet att det är fel, känns inte seriöst. Centern har aldrig haft en partiledare som varit så vårdslös med sina argument, där är Maud Olofsson unik.

Det andra är Reinfelt som uppenbarligen vill mästra, han skulle nog trivas bäst att leda Jeppardy - ni svarar och jag ställer frågorna! Kanske ett karriärstipps efter 2010. Om inte motdebattanterna, dvs Mona Sahlin, debatterar precis som Reinfeldt ställt sig in på - dvs får exakt de svar han vill ha på sina frågor, då ser man tydligt vilka problem det ställer till med hos honom. Det tycker jag är mycket intressant. Här ser man tydligt att Mona Sahlin är den mer skickliga debattören, hon anpassar sig efter hur debatten går och tar initiativ, medan Reinfeldt verkar vara helt beroende av att debatten går enligt hans eget schema, ett ganska oflexibelt sätt att vara. Roligast uttrycktes detta i gårkvällens debatt då han började hoppa upp och ned.

Det tredje noterbara från den allmänpolitiska debatten är väl folkpartiledarens aggressiva debattmetod. Det är väl vanskligt då han för en kort tid sedan grankades av media då hans
beskrivning av den svenska skolan visade sig vara helt felaktigt. Man skulle kunna tro att det gjort honom mer försiktig, men inte.

Oppositionen gjorde bra ifrån sig mot trött regering

Gårkvällens debatt i Agenda var klargörande och kan ses som en start inför en spännande tid fram till valet 2010. Det kommer att finnas ett mycket starkt regeringsalternativ till den nu sittande högerregeringen, om detta råder inga tvivel. Sahlin, Wetterstrand och Ohly bjöd redan nu högerregeringen Reinfeldt rejält motstånd och detta trots att regeringsalternativet just påbörjat sitt arbete med att pratat sig samman. Reinfelt gör givetvis försök att måla in opositionen som splittrade - men skall man vara riktigt ärlig, så råder det inte större enighet bland regeringpartierna, än inom oppositionen, ta bara frågan om könsneutrala äktenskap där Kd skiljer ut sig. Själv är jag förvånad över att regeringspartierna inte såg särskill taggade ut, var inte särskillt entusiastiska, faktiskt ganska tråkiga. Maud Olofsson var sämst och hennes mantra om utanförskapet blev till slut lika irriterande som en ständigt återkommande reklaminslag under ett och samma program. När vi nu går in i en lågkonjunktur, samtidigt som världen drabbats av finansiell kris, och företag i vårt land lägger omfattande varsel - när pessimismen inför framtiden är stor,när oron ökat markant inför eventuelll risk för arbetslöshet, när vetskapen om vad det skulle innebära att bli arbetslös med en kraftigt sänkt a-kassan gör sammantaget att de flesta tycker att utvecklingen går åt fel håll. Att då prata om ett tidigare utanförskap som nu idag skulle vara mindre, det tror jag är en bild av verkligheten som få har -mer än Maud Olofsson. Sedan är det faktiskt bara komiskt för att inte säga absurt att lyssna på modertledaren när han pratar om välfärd och folkhemmet - i något slags försök att inbilla någon att det är någon som han värnar om - han leder ett parti som i årtionen har ägnat all sin kraft till att bekämpa både välfärd och folkhem.
Jag tycker att oppositionen gjorde en bra första insats gentemot en regeringen som känns trött och sliten bara efter två år.